En sak jag alltid har funderat på, ända sen barnsben är denna: Hur hade mitt liv sett ut om jag hade haft en älg? Om jag var den första jävel som lyckades fånga en vild älg och tämja den? Jag tänkte måla er en bild.

Tanken är att jag är ute i skogen och promenerar med Madicken, som nu är en tjock pensionär. Då hör jag ett konstigt ljud. Hjälp, vad är det?! Det visar sig vara en liten liten älgkalv som ligger skadeskjuten i ett dike. Mamman är död. Fast än alla varnar mig räddar jag den lille älgen och tillbringar dygnet runt i den box jag inrett åt honom. Alla hästarna kollar fascinerat på. De första dygnen är kritiska, och älgkalven (som jag förresten döper till Eskil) är väldigt rädd och tveksam. Men en underbar vänskap växer fram mellan oss under läkandeprocessen. När de kritiskaste dygnen är över är vi bästa polare. Till sist får Eskil börja gå i en liten skogshage med Madicken, som snart blir hans bästa vän. Oskiljaktiga.

Den spinkiga älgkalven växer flera centimeter varje dag! Oj, vad ståtlig han är.. När Eskil har växt klart så utbildas han på samma sätt som en unghäst. Tyvärr måste jag specialbeställa ett träns som passar kring hornen, men det är Essie självklart värd! När hans utbildningsnivå har blivit lite högre beger vi oss ut på tävlingsbanan. Framgången är ett faktum. Alla dressyrdomare är fascinerade över Eskils otroliga utstrålning och dessutom har han ett fantastiskt steg när han kliver på med sina långa ben. Hoppningen funkar också kalas då han kan slänga sig över i princip vilka hinder som helst.

När Eskil blir gammal tar jag med honom till skogen där han en gång blev hittad. Dramatisk musik spelas i bakgrunden. Do do do to do do dy. Madicken gnäggar hjärtskärande. Jag viskar "gå nu Eskil, du är fri.. Men glöm mig aldrig". Sen vänder jag mig om och går gråtandes mot bilen. Vinden blåser i mitt hår och får tårarna på mina kinder att rinna ännu snabbare. Just när jag ska sätta mig och köra iväg hör jag ett välbekand brölande! Det är Eskil! Åh! Han vägrar lämna mig! Han lastar in sig själv i transporten och vi kör hem igen. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.

Bara en liten lös idé på hur det skulle kunna gå till typ. Sådära.