Har nyss sett på Köping, kärlek. Men det var knappt att jag orkade med det. Jag orkar inte stänga datorn, jag orkar inte gå i duschen, jag orkar inte göra ansiktsmask, jag orkar inte ta hand om mina happypets, jag orkar inte rensa min Spotifylista. Guuuuud vad jobbigt liksom. Shit. Ska sätta det i propotion till dagens u-landsproblem..

Ikväll ska jag och pappa stoppa någon skyddsplast på displayen på iPhonen. Sen ska det torka i 24h.. Jag vet inte vad jag känner för det här riktigt. Det ska iallafall bli skönt att kunna skriva ord utan att råka få en stor bokstav mitt i och att slippa ha telefonen i en vante hela skoldagen för att jag är så jävla rädd att tappa den. 

Sen tänker jag inte ha med den till stallet heller, för telefoner jag har med dit har en tendens att innehålla enorma mängder hö och knäckebrödssmulor när man öpnnar dem efter att de följt med ett antal gånger.. Och min idé att ha telefon i plastpåse var inte heller så uppskattad av allmänheten. What to do?

Jag håller på att fixa och trixa en del med datorn.. Jag sätter in låtar på iPhonen, försöker ansluta gamla telefonen för att överföra kontakter, är inne på Spotify, bloggar, installerar program.. Och helt plötsligt börjar datorstackaren låta? Ett sånt ljud har jag aldrig hört komma från en dator förut. Det är ett sånt ljud som man kan göra med halsen, lite the grudge-aktigt, ni vet? Men jag blir inte rädd, för datorns ljud är inte skrämmande.. Det är bara ledsamt, desperat.

På tal om konstiga datorljud så minns jag när vi var ganska små och Hanna hade virus på sin dator. Detta besynnerliga virus fick datorn att skrika lite då och då. Ett högt, mänskligt skrik vill jag minnas att det var. Den enda åtgärden vi vidtog var märkligt nog att täcka över webbkameran. Varför? Jag vet verkligen inte! Ingen aning. Säkert min idé.

Imorse hade jag morgonjour. När jag kom hem därifrån la jag mig i soffan och sov två timmar innan jag gick tillbaka och gav lunch-hö. När jag kom hem därifrån lade jag mig återigen i soffan i ett antal timmar och stirrade i taket. Förflyttade mig till datorn, snart ska jag flytta mig till TV-soffan, bara en sväng via duschen först. Jag ser ut som skit. I vanliga fall är jag inte heller bedövande vacker direkt men denna fantastiska dag har jag kvalat till skabbens skabbigaste skabb top tio-lista.

Ska kolla på Johan Falk. Jag gillar svenska kriminalare, även om den förra JF-filem var lite seg? Och inget klår ju Beck, dom filmerna har allt. Hur som helst så hoppas jag att det går bra för Frank Wagner i den här filmen. Att han inte blir avslöjad av sina pundiga gängmedlemmar, att inte Johan Falk himself sviker honom.. And so on. Vet inte, jag kanske bara sympatiserar med hans karaktär för att han är snygg? Man kan ju inte gilla själva Johan, hans röst sänder kräkvågor längs min ryggrad, jag måste bara härma allt hans säger. Och Mikael Tornving. Näää..

Nåja, för att Hagbard skulle få bo i räkskålen så ställde min bror två krav: jag måste byta ett glas vatten varannan dag och jag måste mata fisken själv, men inte för mycket, för då kan räkorna dö. Hur då, frågade jag, exploderar dom om dom blir för feta? Och skrockade lite åt tanken på exploderande små räkor. Nej, men om maten sjunker ner till botten så äter räkisarna upp dom och då.. Ja, då.. Blir dom mycket riktigt feta. Men de exploderar inte, utan de kan inte ömsa skal. Så de blir fångna i sina gamla skal tills de tillslut inte kan röra sig eller kvävs.