Mina vänner, när man snittar cirka etthundrasextiofem centimeter i längd så är det inte lätt att utstråla styrka och tuffhet. Tro mig, jag har tappert försökt. Faktum är att jag verkar vara speciellt dålig på det, folk knuffar mig hit och dit i alla lägen. Men i det finns en situation där jag får flasha min makt. Detta sker i stallet när det är ponnyer och barn eller nybörjare inblandade..

Titta.. Im in charge. Vad händer med min mun dock?

Det kan vara olika situationer som skapar problem för stackarna, men oftast är det så simpelt som att hästen i fråga vägrar vända sig i spiltan. Ungen står där och drar och gnäller fram hästens namn i ett par minuter. Till sist börjar de låta gråtfärdiga. Då är det my time to shine! Man glider fram till spiltan och frågar "behöver du hjälp?", antingen med lite småcool eller med jättesnäll röst, beroende på vad det är för offer hästen har valt ut. Sen går man in, vänder kräket och går iväg. Nu kanske inte barnens ögon direkt glittrar av beundran, men vadå, man vet ju att de egentligen bara vill kyssa ens fötter.
Det roligaste av allt är när det är en längre eller större person som behöver hjälp. Då tittar de på en som om de tänkte "ofta du kommer klara det om inte jag gör det, dvärgjävel" Men HAHA! Det gör man. Det göööör man. Åh vad jag glänser.