Sometimes we move fast, sometimes we move slow
Fullt ös medvetslös
Det sitter en fluga på fönstret. Den kryper runt. Jag tror ganska bestämt att den heter Sigge. Sigge har tre barn, Johan, Pelle och Dag. Sigge är ganska överviktig och har problem med kolesterolvärdet. Därför var det synd att han valde just familjen Landmarks lilla rosa hus att bo i, för här äter dom lätta (bregottet) och inte Becel Pro Active. Så Sigge kan råka ut för allvarliga hjärtproblem när han blir äldre.
Therese tycker att det är lite jobbigt att jag ska sitta och skriva här, hon vill nämligen kolla runt på världshistoriens mest överskattade hemsida, pixbox. Jag vet inte vad hon ska kolla på riktigt. Hästar? Pojkar? Bilar?
Inget av detta känns speciellt logiskt, eftersom att hon har en häst, hon har en pojke och hennes pappa har två bilar. Ja, ni läste rätt! Anders är inte bara en otroligt skicklig kock utan har också två bilar! Fantastiskt. Jag gillar Anders, han är cool. Sjunger bra,
!
Let me know what we're living and what we're dying for
Ask myself
It's it a good enough reason
PDOL
I cant tell the love from the lies
Nåja, jag har iaf startat upp ett nytt, mkt spännande projekt som går ut på att driva mor min till vansinne. Hela veckan har hon grälat på mig för att jag lägger mobilen i fruktskålen när den laddar. Jaha, big deal, egentligen. Nu har jag börjat lägga dit alla telefoner jag hittar. Så enkelt, men ack så underhållande!
Hej och hå
Håller på att försöka kolla busstider, men datorn bara bråkar med mig. Allt bara bråkar med mig, jävla skit.
Fy! SMUTSIG!
Nyss hände det dock en liten olycka. Jag skulle ta fram en klämma att sätta upp luggen med och råkar då trycka in ett örhänge i fingret. Typ under nageln, ni vet inte själva örhänget utan den spetsiga delen där baki. Det fastnar och jag får rycka ut den medans jag skriker HANNA HANNA HANNA men hon kan inget göra för hon håller på att tvätta bort sminket och har blått skum i halva ansiktet. Mitt finger har nu svullnat upp till dubbel storlek och går inte att böja. Det blöder. Men vem fan ska jag ringa klockan tre på natten? Så vi kikar nog till det imorrn. Jag är en stålkvinna, jag tål lite smärta. Nemas problemas! Som om inte lidandet var över börjar Hanna plötsligt skrika IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH varefter jag fyller på med AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH och sen visar det sig att det är en spindel på golvet vi skriker åt. Lusigt inlägg. Fick fyra timmars sömn med tänd lampa igår.
Världens jävligaste självplåga
Jaha. Skräckfilmer och jag är inte en bra kombination, det är bevisat sedan länge. Har tillsammans med Hanna lyckats genomlida ett par stycken men det är inte nådigt. Ändå plågar jag mig igenom det. Kikar fram bakom kudden. Rycker till vid alla plötsliga ljud eller rörelser. Men det är efteråt som är det värsta, när man måste vara rädd för clowner, speglar eller kristna eremiter i skogen (?!) i flera veckor efteråt.
Igår skulle vi se på en skräckis. Vi stoppade bara i skivan i dvd:n och tittade på menyn sen flippade jag och Nicole ut så vi bytte till brölloppsduellen. Linnea var inte helt nöjd. När jag stod i köket och skivade fruktsallad fick jag nynna på time bandit (som sitter förjävligt hårt fast i min skalle) för att ha något annat att fokusera på huruvida det är en för eller nackdel att jag har en kniv i handen när jag är otroligt uppstressad över galna seriemördare.
Idag var det samma visa. Stora skillnaden är att vi såg filmen. På landmarkarnas jävla storbildsskärm. Så. Jävla. Stressad. Hjälp.
Världens!
Tänkte ge er en bild på det vackraste världen har sett. Ni vet att ni älskar den. Ni vet att ni vill ha dem. Ni vet att style by mats mats hade haft sjukt mycket cravings efter dem. Stinalee med. Till och med Elin Kling. Hon ringde mig igår, helt jävla desperat för att få tag i dem. Tänker inte nämna några nummer här men det var lika många nollor som du har fingrar på din hand om du räknar bort tummen inblandade. Det är det ultimata halvtrashiga accesioaren. Jag ger er.. Världens smutsigaste tygskor!
Även om det kan vara svårt att tro så var dom snövita en gång i tiden. Nu är dom mer grå. Jag har sattit en personlig toutch på dem med smuts, slitage (obeservera trådarna som sticker ut och bara skriker "nonchalant"), målarfärg, mer smuts och ett konstant användande under sommarjobbet. Så jävla fina, personliga. Unika. Lerfläcken på den vänstra kommer från hagbygget då jag fastnade i en lerpöl och trillade när jag försökte ta mig loss. Skon blev kvar. Eftersom att detta inte får uppprepas har jag börjat knyta dessa sexiga dubbelknutar. I kombo med snuskiga stallsockor. Fashion, beep beep.
Larsianen.
Imorse steg jag upp halv nio och slog på datorn, det var något väldigt viktigt. Det var Lars-biljetterna. LARS! LARS! LARS! Funderar på att citera Lasses värsta fan, Jennifer. Men då låter det bara LAAAAARSS ÄR GUUUUUUUUD, LARSSSSSSS ÄR ALLLLT LARS ÄR KUUUUUUUNG. LAAAAAAAARS LAAARS. Följt av dreggel. Förlåt Jennifer! Nästan! Men nästan där. Du är en Larsian. Du är överlarsianen.
Fan vad risigt inlägg! Kommer ändra det imorrn. Jag lovar. Och Lars är inte ens numero uno. Det finns större, bättre och definitivt vackrare. Förlåt, förlåt, förlåt Larsianen. Förlåt Izabel med. Du vet vem som är bäst.
sluta deppa, börja steppa
Jag och Hanna håller ofta på med en besynnerlig liten "lek", eller vad man nu vill kalla den. Ingen vet hur den började, eller ens varför (men jag misstänker Hanna) men den håller oss sysselsatta. Den går helt enkelt ut på att vi frågar den varandra "hade du vart med mig om jag såg ut såhär?" medans vi gör en grimars, beskriver en sällsynt sjukdom som gör att man måste hålla armen på ett visst sätt eller pratar konstigt. Idag tog vi det till en ny nivå.
"Hanna.."
"Ja?"
"Om jag hade trillat av hästen och fått en hjärnskada så jag trodde att jag var en liten unge, alltså typ åtta år, hade du vart med mig då?"
"HAHAHAH ja! Fyfan vad kul!"
Och hon menar det! Värmer i hjärta och själ! Nej, nu gott folk ska jag nanna kudde, upp tidigt imorrn och boka biljetter. Adjöss.
