Imorse vaknade jag kring elva, sträckte på mig och släntrade upp. Hällde i mig cirka en liter gröt men hade inte riktigt tid att avjuta den riktigt så där mycket som den faktiskt bör avnjutas. Så jävla gött. Fast det är bara havregrynsgröt som är gott, inte risgrynsgröt. Usch. Det ser ju ut som maskar? Kokta tjocka små maskar..
När jag var liten kallade jag havregrynsgröt för pappas-gröt. Eller "pappas gröt" kanske. (Det kan man ju misstolka på hur många sätt som helst) Men det var iallafall för att pappa alltid åt det till frukost. Varje morgon i säkert trettio år, och han gör det fortfarande så vitt jag vet. Nu för tiden är jag inte så alert när jag stiger upp på morgonen att jag kan observera vad han käkar direkt. Varför berättar jag för er om min faders frukostvanor? Jag vet inte.. Jag älskar min päps iallafall. Det är han som har fått mig att dricka så gräsligt mycket mjölk också. Och nu på senste tid har mor min sagt åt mig att dra ner lite på det (VARFÖR?!) men pappa säger att jag ska fortsätta. Så det kommer jag göra. För jag älskar pappa. Och mjölk.