Jag har ADM snart. Vilken minut som helst. Vill bara hem. Hem. HEM. Till soffan, en skål nudlar och ett frescht avsnitt vänner. Klappa lille katten Ettan och kolla fejan på mobilen, inte orka slå igång datorn. Slänga jackan på golvet och väskan på pallen i hallen och inte bekymra mig om alla tusen grejer. När jag har vilat klart far jag till stallet. Tar det jävligt lugnt. Så vill jag att det ska se ut, men det gör det inte. Det är Lisa som har gett mig galna ideer om soffor och mat.

Istället ska jag sluta halv fyra, åka hem tio över, komma hem, laga mat, skynda mig till stallet, skynda mig att duscha när jag kommer hem. Skynda mig att skriva en insändare till Svenskan. Sen måste jag fixa legget. Och jävlart sommarjobb och allt skit jag orkar inte AAAAAAAAAARGGGGHHH! Jag lådsas att jag är lugn men egentligen är jag frustrerad.