Sitter här med min hemmagjorda nackkrage och reflekterar över vad som gick fel.

Kanske började det gå fel redan då jag fyllde arton och insåg helgerna skulle delas upp efter förljande devis: stallet på dagen och dricka vin på kvällen och det inte längre fanns tid för snowboardåkning?
Kanske var det för att jag skulle vara en soft syrra och åka med min lillebror som varken praktiserar stall-varande eller vin-drickande? Karl föredrar nämligen backar som heter "Dödsgapet" eller "Mordor" eller typ "Puckel-mördar-pisten" medans jag föredrar "Solsvängen" eller "Söndagspromenaden"

Ja jag vet inte, när jag var femton åkte jag hela sport och påsklovet, offpist som puckelpist, och nu sitter jag här halvt invalidiserad med en riskudde. Och känner mig oerhört gammal, typ som världens äldsta tjugoåring.