Är så less, funderar på en jävla totalmakeover inför skolan imorgon. Bara chocka alla liksom. Har tänk ut några grejer jag kunde göra typ..

Färga håret knallrött, klippa lugg igen (kanske tandformad, lite sick-sack om ni fattar?), ta en sån där sticka som man använder för att kolla om potatisen är klar och sticka hål på fem ställen i ansiktet och sen sätta dit lite olika örhängen som piercings, kanske skriva lite olika klatschiga textrader från schlagerlåtar på alla mina kläder, sen börja använda enbart pappas militärgröna älgjakts-sockar, inga skor. Sen kan jag börja inleda och avsluta varje mening med hoolabandoola, och ibland slänga ut ett tjicka tjicka framför vissa slumpvis utvalda substantiv. NÄ MEN DET GÖR JAG JU REDAN. Men göra det till en stadig grej liksom, lite av min signatur, hoolabandoola tjicka tjicka-Elin. Plus häftiga handröreleser. Sen tänkte jag bli bra på matte också, och för att toppa det hela drar jag på mig mina asgrymma hjärtformade solglajjor. Japp. Vi ser ju imorgon, hackis, om det blev så. Eller om det är vanliga jag som kommer. Det kan ni ju betta en klubba på, så att säga.

Imorse vaknade jag kring elva, sträckte på mig och släntrade upp. Hällde i mig cirka en liter gröt men hade inte riktigt tid att avjuta den riktigt så där mycket som den faktiskt bör avnjutas. Så jävla gött. Fast det är bara havregrynsgröt som är gott, inte risgrynsgröt. Usch. Det ser ju ut som maskar? Kokta tjocka små maskar..
När jag var liten kallade jag havregrynsgröt för pappas-gröt. Eller "pappas gröt" kanske. (Det kan man ju misstolka på hur många sätt som helst) Men det var iallafall för att pappa alltid åt det till frukost. Varje morgon i säkert trettio år, och han gör det fortfarande så vitt jag vet. Nu för tiden är jag inte så alert när jag stiger upp på morgonen att jag kan observera vad han käkar direkt. Varför berättar jag för er om min faders frukostvanor? Jag vet inte.. Jag älskar min päps iallafall. Det är han som har fått mig att dricka så gräsligt mycket mjölk också. Och nu på senste tid har mor min sagt åt mig att dra ner lite på det (VARFÖR?!) men pappa säger att jag ska fortsätta. Så det kommer jag göra. För jag älskar pappa. Och mjölk.

Jag har uppfunnit en sak. Man kan säga att jag har uppfunnit den iallafall, saken är den att jag har tagit två redan existerande saker och kombinerat dom till en. Sofftäcket. Soffa + Täcke = sofftäcke. Ett sofftäcke är ultimat om man känner för att ta en gosig lur i soffan men inte orkar hämta sitt täcke. Det är varmare och mjukare än filtar. Det är mer liksom sövande än en filt. Sofftäcket är något som alla behöver, som alla vill ha. Du med!

I onsdags på idrotten snappade jag och Karlsson (och säkert fler) upp den här nyheten på radio. Den fyllde mig med ett välgörande fniss samt en del frustration. Det är två saker jag inte förstår:
1. Vem vill heta Slisk-Mats?
2. Vem döper sin unge till Mats-Lennart?

Nu har jag alltid varit en aning fascinerad av dubbelnamn, dessa galna kombinationer av två namn som klarar sig alldeles utmärkt för sig själva! Lars, Åke, Anna, Lena.. Det är lite som Theas galna intresse av vänsterhänta människor (hur funkar de? Vart kommer de ifrån?)
Iallfall, vem är jag att gnälla på hans besynnerliga önskan, jag heter ju själv Piss-Elin..

Nä sirru de blir inte! Na-na! Har gjort detta istället för att skriva.

Skulle egentligen skriva ett 100 ord lång brev på tyska om det svenska skolsystemet och mejla in till Frau Wikström, min söta tyskalärare. Men det körde ihop sig så jag sitter mest och leker med översättningsprogrammen. Alla suger ju!

Hursomhelst, tyska.. Sicket vackert språk. Läs texten här under högt och bara känn hur orden simmar omkring i munnen, hur vackert de klingar när man säger dem högt. Man tänker bara skönhet! Detta inslag av tyska är gjort möjligt tack vare google translate, inte mina kunskaper. Men vi lådsas. Kanske är texten inte 100 % korrekt. Det kanske är det som är grejen med online translaters, att man tror att man skriver om sin hund men egentligen har man skrivit om ett horhus.

Meine Hand Art riecht nach Katzenfutter. Das ekelt mich an, noch habe ich versucht, es abzuwaschen wie tausend Mal, und es gewohnt losgehen. Ich wette, es ist nur in meinem Kopf. Aber EuW.