Sitter och lyssnar på Stockholm I Mitt Hjärta av någon anledning. Eller någon anledning och någon anledning, den är svinbra. Alltså Petters version, känner jag för att förtydliga, så ni inte tror att jag fetdiggar Lasse Berghagen. Fast det gör jag typ? Han var ju svinskön i Så Mycket Bättre, när han la smygtrashar på DiLeva heeeela tiden.

Känner mig lite otrogen mot Luleå nu? Försöker sjunga med och sjunga "Luulee i mitt hjärtaaa, drömmarnas stad de e duu" men det känns inte lika bra, vilket kan bero på flera olika saker:
1) Min fortfarande ganska raspiga stämma
2) Det faktum att tv:n gapar ut Star Wars themesong på högsta volym i bakgrunden
3) Att det inte riktigt passar med texten

Nä men den låten. Vet inte får en sån bitterljuv känsla av just den låten. Vet inte riktigt varför, men har väl en aning. Tänkte först skriva "får en sån bittersweet känsla" men det låter så töntigt. Men det var det enda ordet som jag kom på för att beskriva känslan och tro det eller ej, men bitterljuv var det bästa översättningsförslaget jag fick.

Så skulle jag inte sitta här, eller hur? Jag är ju knappast så bloggskadad att jag ba, fan mina sista 12 timmar - MÅSTE FUCKING BLOGGA! Måste keep the blogging alive! Måste leverera mer inlägg.. Det jag funderar på är vem som ska ta över bloggen när jag dör? Ett sånt här magnifikt namn får inte avaktiveras och gå till spillo. Det händer bara inte. Ni kan ju intresseanmäla er, så kan vi ha intervjuer efter nyår!

Men min sista dag var det ju. Det var lite svårt ärligt talat.. Vill inte tänka på det, så skjuter bak det i mitt medvetande. Ja tack bra!

Tror att alla som läser den här bloggen känner mig faktiskt. Gör de inte det så förstår jag inte vad de får ut av att läsa överhuvudtaget. Men missuppfatta mig icket, NI ÄR VARMT VÄLKOMNA!

Vad ska jag då berätta om mig själv? Mina främsta intressen är att prata, äta och sova. Det är sant. Det är det jag baserar mitt liv på! Funkar väl sådär. Inte top notch direkt. Eller? Vem vet. Ungfär så som jag skrivit nu pratar jag. VÄLDIGT ostrukturerat faktiskt. Jag är ganska rörig. Det jag hatar mest av allt är kanske att städa. Fy fan ljudet av en dammsugare får det att bara krypa i skinnet på mig. Ironiskt att jag den här sommaren jobbade tre veckor med att städa på en skola? Indeed.

Klumpig är jag också, något djävulskt. Och trött. Jag tycker själv att jag har en fantastisk humor. Fantastisk musiksmak likväl.

Om dagarna går jag i skolan. SP3D alé alé alé. Fatta att vi tar studenten om vad? Några månader? Skolan i sig tycker jag inte är guds godaste skapelse. Desto mer tycker jag fan om mitt jobb (MAX), trots att jag är värsta amatören och att Jessika låser in mig i kylen.

Annars då? Självklart borde jag nämna den lilla ponnyhästen, men jag har en känsla av att det kommer komma upp mycket om det någon annan dag. Men hon är, TÖNTVARNING, en väldigt väldigt stor del av mitt liv. Så get ready for some hästtönting.

Har konstaterat att jag inte minns hur det känns att vara full. Berusad. Alkoholpåverkad. Jag minns att det var kul iallafall. Så jag är jävligt partysugen just nu. Förfest, krogen, efterfest jaa taaack! Till och med bakfylla och städning. Typ Piteå, det var fan en legendariskt kväll. Om Elvira läser det här räknar jag, ännu en gång, med ett "jävla Elin" som kommentar.

Nä just nu är det ändå en sak som krossar partysuget: och det är HarryPotter!! YEEEEEEEEEEEEEAAAAAAAAAAAH

När man får tokdamp och blir skitförbannad för att ordlistan inte har någon översättning till "kännetäcke".

                  
Fuck you facebook i iPhone. Ska inte sitta och rabbla alla enerverande fel som finns i den appen, utan jag ska koncentrera mig på det mest störande. Det är liksom utomjordiskt störande.  Det är detta (skåda bilden!) Här loggar man in och ser att, shit, jag har fyrtiotre notifications! Living the dream liksom. Men nej, egentligen är det bara två. Man är lurad. Grundlurad, förudmjukad, krossad. Av en bugg?

Och vad som är ännu värre än detta uppbyggande av förväntningar och raserande av dessa är att det inte försvinner heller. Dessutom så står det kvar på hemskärmen. En liten röd ring på facebook-appen. Det står 43 i den röda ringen. Den röda ringen hånler mot mig "trodde du att du hade 43 notifications?" säger den och skrattar hånfullt. "Du hade bara två, din jävla pixbox-unge" fortsätter den röda ringen med hög gäll röst, så alla hör. Snälla försvinn. Lämna mig nu. Låt mig vara ifred.

Jag tror att jag har utvecklat ett notificationsberoende. Det är ju det som är spännande. Kärnan i hela facebook. The source of the excitement liksom. Har någon kommenterat min status? Har Jennifer lagt upp en bild på Laserturken i min logg? Har en status som jag gillat fått fyrtioen kommentarer? Vad kan det vara.

Man fylls som av en tom känsla av facebook utan notifications. Lite mobbad. Lite misslyckad sådär.

Florence Valentin - Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig

En sak förbryllar mig. Eller okej, jag ska inte ljuga. Många saker förbryllar en när man nu sitter inne med min hjärnkapacitet. Men en sak är värre än värst. Och det är hur folk väljer skåp på gymmet.

När jag väljer skåp tar jag det som är längst bort från alla andra. Vilket jag tycker är mycket logiskt, och jag anser därför att alla bör resonera på samma sätt. Det är liksom självklart att man inte vill:
a) flasha sig för alla när man byter om
b) ha minimal plats att lägga upp grejer på
c) få en tantrumpa i ansiktet när grannen ska ta på sina strumpbyxor
d) armbåga/bli armbågad när man så diskret som möjligt ska klä på sig

När jag kommer så tittar jag vilken länga med skåp som ser tommast ut, sen väljer jag ut de två lås som hänger bredvid varandra men har störst antal oupptagna skåp mellan sig. Sedan räknar jag de lediga platserna. Japp, det gör jag. Sen tar jag den mellersta av dem.

Andra däremot gör inte alls så, har jag märkt. Ibland händer det att jag har mina grejer i ett skåp där hela längan är tom. När jag kommer tillbaka så hänger ett, ETT, lås till där. Självklart alldeles bredvid mitt. Alltså det här gör mig verkligen helt jävla galen! Vem fan gör så? Varför? Är det här en sjuk människa jag har att göra med?

Många frågor väcks i mitt inre, och alla börjar det med samma ord: varför? Det övergår verkligen, verkligen mitt förstånd.

Om någon som håller på med det här läser min blogg har jag bara en sak att säga: GE FAN I ATT HÄNGA BREDVID UPPTAGNA SKÅP OM DET FINNS ALTERNATIV, JAG BLIR TOKIG OCH DESSUTOM RÄDD! JESUS I MIN LILLA LÅDA, LÄGG AV!