I onsdags på idrotten snappade jag och Karlsson (och säkert fler) upp den här nyheten på radio. Den fyllde mig med ett välgörande fniss samt en del frustration. Det är två saker jag inte förstår:
1. Vem vill heta Slisk-Mats?
2. Vem döper sin unge till Mats-Lennart?

Nu har jag alltid varit en aning fascinerad av dubbelnamn, dessa galna kombinationer av två namn som klarar sig alldeles utmärkt för sig själva! Lars, Åke, Anna, Lena.. Det är lite som Theas galna intresse av vänsterhänta människor (hur funkar de? Vart kommer de ifrån?)
Iallfall, vem är jag att gnälla på hans besynnerliga önskan, jag heter ju själv Piss-Elin..