Jag har en fisk. Japp! Den heter Hagbard och är en "tigermolly". Han kunde inte bo med de andra fiskarna i min brorsas akvarium, för de var dumma med honom. Bet av hans fena och sådär. Brorsan ville lämna tillbak han till fiskaffären. Men det kunde jag inte acceptera! Så han bor i en skål med tre små räkor istället. Inte maträkor, akvarieräkor! Fråga inte mig, jag ser inte heller poängen med dessa.

 

Nåja, för att Hagbard skulle få bo i räkskålen så ställde min bror två krav: jag måste byta ett glas vatten varannan dag och jag måste mata fisken själv, men inte för mycket, för då kan räkorna dö. Hur då, frågade jag, exploderar dom om dom blir för feta? Och skrockade lite åt tanken på exploderande små räkor. Nej, men om maten sjunker ner till botten så äter räkisarna upp dom och då.. Ja, då.. Blir dom mycket riktigt feta. Men de exploderar inte, utan de kan inte ömsa skal. Så de blir fångna i sina gamla skal tills de tillslut inte kan röra sig eller kvävs.